3 månader är den här energiska lilla busen nu. Han är en glad och sprallig filur när han väl är nöjd. Han är extremt medveten om vad som sker runt omkring, mycket nyfiken och väldigt social.

Han är lik sin bror till sättet, lite smålik honom till det yttre.

Aston kunde rulla runt från rygg till mage sedan 2,5 månaders ålder. Mio har inte lyckats riktigt än (kan vara hullet på magen som sätter stopp ) men igår började han förflytta sig framåt mha att dra med armarna och skjuta ifrån med benen. Så nu vet man snart inte vart man har honom längre .

Mio har på sig en rosaröd dräkt från mammas favorit MiniRodini (tjat tjat). När sambo var borta kunde jag alltså klä min son i vilka tjejiga kulörer jag ville .

Till något helt annat. Jag är lite tam för tillfället, lite nedstämd och känslig. Jag har tappat mycket av lusten till allt för tillfället, inklusive bloggandet. Jag har visst sopat mycket under mattan som nu, efter graviditeten, börjar visa sig igen. Är vilsen. Hoppas att hitta tillbaka till mig själv snart. Glömma och växa. Det kanske blir glesare mellan inläggen, kanske får inläggen lite mera känsla, eller kanske lite mindre.

Men vi ses ändå, lite då och då!

Kram/EDEN