| Kön: | Kvinna | Födelseår: | 1983 | Land: | Sverige |
|---|---|---|---|---|---|
| Boendetyp: | Bostadsrätt | Sysselsättning: | Föräldrarledig | Medlem sedan: | 2011-01-22 |
| Renoveringserfarenhet: Glad amatör | Inredningserfarenhet: Glad amatör |
| Inredningsstil: Jag älskar dansk design, designklassiker och industrikänsla. Starka konstraster, tänk stål möter tyll, får det att vattnas i munnen på mig :). Jag gillar gamla möbler och äldre detaljer, en vit grund och lite pasteller efter humör. Jag tycker ett hem skall vara personligt men praktiskt. Att bo med barn kräver lite extra tanke bakom inredningen och som tur är älskar jag förvaring av alla de slag :). Mejla mig gärna på etthornaveden@hotmail.com. | Intressen: Att fotografera och redigera har jag nyligen börjat brinna starkt för. Jag lägger alldeles för många slantar på inredningsmagasin. Att inreda och pyssla i hemmet, så klart. Att leka och mysa med barnen, självfallet. Att blogga av mig för att behålla lugnet :). Sörpla rödvin med goa vänner eller med sambon i soffan framför en bra film. |
mama.
Hej!
Sitter just nu och försöker samla mig efter ännu ett psykbryt med stor P. Herrejesus. Hur orkar ungen hålla på? Nu efter 1,5 timme har han lugnat sig och ligger utmattad i sin säck. 1,5 timme!!!!
Tror Ni jag klarade av att bita ihop? Pjuh. Till viss mån (jag använde inte våld 
). Får man låta ungen sitta kvar i bilen och skrika hysteriskt ett tag medan man själv samlar kraft i köket för att överleva konflikten? Hoppas det för så gjorde jag i alla fall idag. När han väl kom in i huset gick ungen lös på mina prylar och kastade dom i golvet.
Jag ignorerade, skällde, hotade, mutade och gjorde säkert alla fel en förälder kan göra. En och en halv timme i extrem hysteri är en lååång tid. Jag kunde inte behärska mig.
Nu har jag bölat lite. Mest för jag gick i taket och skrek på min son, men också för att jag känner lite hat gentemot honom. Varför måste han bete sig så? Jag pallar inte. Minst en gång om dagen händer detta. Aaaah! Låt det få ett slut!
Önskar att jag filmat det så hade Ni fått se hur en 2,5-åring kan bete sig. Ni hade nog övervägt Era skaffabarn-planer .
Nu ska jag käka upp min pesto och njuta av mama-tidningen som damp ner i brevlådan innan idag. Tack svärföräldrar för denna underbara julklapp !
Önskar Er alla en mysig fredag! Jag sörplar rödvin om exakt 1,5 timme, aaah njutning.
Kram/EDEN
1 år, 3 månader sedan
INREDNINGSGALEN
Sambon har ett syskon barn som är 4 år snart 5 och jag fick väl se lite hemska saker när jag var där sist.
Han fick totalt spel för att han inte fick äta maten med en sked, löjligt tyckte jag först- vill han ha en sked ge honom en sked.Men jag fattade sen att man måste sätta gränser och här var en sådan gräns. Han skrek o tjöt i 30 min för full hals att han ville ha en sked, trodde att jag skulle få sår i öronen. Han fick sitta på sitt rum o skrika o fick inte komma ut förrän han lugnat ner sig. Gud tänkte jag, helt slut efter 30 min. Hur orkar ni föräldrar?????????
En stor kram till dig!!!
1 år, 3 månader sedan
Malin
Han låter som min älsta dotter när hon var liten.
Hon var en super snäll tjej,och oftast glad och pigg.
Men när något blev fel, och oftast sånt som störde henne själv. Ex byxa satt snett,strumpa satt för hårt, smöret på mackan låg inte över hela mackan. Allt som inte höll rutinerna blev hon helt hysterisk över.
Jag var helt ny på detta…första barnen och osäker 21åring.
Min mamma var bästa hjälpen!! Tipsade mig massor.
Vad brukar det vara som han blir arg över?
Har han alltid gjort så här, eller det kan inte vara så att han reagerar så över att han blivit storebror?
Han har blivit stor med ändå så liten.
Det är sååå himla svårt, jag vet….det är en kamp varje dag.Även för mig med den stora….
Men jag hade nog också agerat som du och lämnat honom i bilen….Jag brukar be barnen gå ut och skrika om de ska skrika. Och gör det inte det så tar jag ut dom. Min man gillar det inte. Men nu säger jag bara att ska ni skrika så….och då får det själv välja…ute el inne?
Oftast slutar de skrika….Men jag kan ibland vara FÖR sträng enligt min man. Men sen lyssnar det också på mig.
Visst är det hopplöst det här…vem säger vad som är rätt och fel. Det är bara du som avgör det. Det som funkar för dig är ju best för er….
Hoppas ni får en lugn fredag vännen!!
Shit jag är helt nervös inför den 10:de…jag kommer typ bara stå helt tyst….
Kramar Malin
1 år, 3 månader sedan
Malin
Nu menar jag inte sträng att jag är elak eller så….men jag har inga tomma hot….hoppas du förstår mig
…hihi
1 år, 3 månader sedan
jenny * mammanochkidzenpunktse
Klart du får låta honom sitta kvar i bilen en stund till du samlat dig. Förresten, kan du inte ta in han på hans rum o stänga dörren? Så kan han skrika där inne? Jag gjorde det med min dotter, när hon höll på så. Men hon stannade inte där inne iofs…. Så ibland när jag var riktigt frustrerad så brukade jag hålla emot dörren så hon inte kom ut. Hemskt jag vet. Men jag tänkte heller inte klart då… Sååå arg man var. Och hota. Det brukade jag göra ofta. Slutar du inte skrika, så får du inte göra si eller så… Inte bra det heller, men det funkade ibland…
Som Malin säger här ovan så finns det nog inget rätt eller fel… Men mitt tips är fortfarande är att du ska försöka ignorera det. Kanske räkna till tio? Men som jag sa till dig i ett tidigare inlägg, det går över. Bättre sent än aldrig….
Hoppas ni får en mysig fredag utan utbrott!
Puss!
1 år, 3 månader sedan
Malin
Nu svarar jag lite på din kommetar hos mig:
Att önska att man inte skaffade barn..det har jag iof inte gjort…MEN dok undrat om det är så här jag hade tänkt mitt liv skulle vara. Eller vad har jag gjort för att det skulle bli så här?? Hahah…Jennifer jag förstår vad du menar.Inget illa menat….
Min äldsta har fortfarande humör och kan ibland bli så tokig att hon biter sig själv eller drar sig i håret…självplågare. Händer vääääldigt sällan nu, men dok händer det.Hon är 10år!!
När Aston blir tokig/arg sätt han i sitt rum, låt han gå igång på sina egna saker.Förstörs ngt är det hans egen sak…då får han tydligt se vad som hänt när han lugnat sig. När han är lugn och ni är vänner, gå in i rummet och visa hur det ser ut. (oj så här kan man inte ha det)
När han ser att du blir ledsen, blir han frustrerad. Visa dig cool lugn. -är du färdig nu. säg till när du känner dig färdig.
Alltså barn är smartare än man tror.
Få jag tipsa dig om Rådstugan -Aktivt föräldraskap.
Alltså bästa bästa tipsen!!
Unna dig och gå på det.
Du kan ta med dig Mio utan problem.
Jag har inte gått själv, funderat på detmycket.
Men hon har varit och föreläst för oss på fsk:orna + för våra föräldrar.
http://www.landskrona.se/Pages/Page.aspx?pageId=4368&versionId =1
*
Nu ska jag sluta jag looooovar…du måste tycka jag e knäpp.
sorry!!
Pss…säger knäppa saker…phuuu vi tar varandra i hand den 10:de
Kraaam
1 år, 3 månader sedan
Anna-Panna
Oj oj oj – jag känner igen det där! Har skrivit det tidigare oxå! Man känner sig helt maktlös och jisses vad de tar energi från en. Sonen var exakt sådan, men nu är han 7 år o lugn sen drygt 2 år. Dottern som nu är 4 ¨år får oxå utbrott. och det är liksom periodvis varenda dag o sen en lugnare period. När det gäller våra barn så har det inte funkat att försöka trösta, hota, muta osv. När det väl blivit ett UTBROTT får vi helt enkelt ”vänta ut” det, då kan de ligga o skrika o sparka…o i dotterns fall vill hon gärna kasta saker (du ska se hur hennes rum sett ut ibland!). Sen efter en halvtimme eller så är de mottagliga för tröst. Och DÅ, DÅ ska man passa på att prata om det som hände och förklara att man blir ledsen men oxå sätta ord på barnets ilska, säga nåt som ”jag förstår att du blir arg ibland, det får man vara men det blir jobbigt och man blir trött av det…osv..” Hur du känner helt enkelt. Tror det viktigaste är att ni har en ”tröststund” direkt efter.
Pjuhhhh…jag vet verkligen vilken pain dessa utbrott är! Hoppas en lugnare period infinner sig rätt omgående.
Styrkekram!
1 år, 3 månader sedan
Madeleine
Tack för detta ärliga inlägg!! Vi har det exakt som er med Liam som är 2,5 år. Skrev ett inlägg i morse om sonens morgon utbrott som han hållt på med i en månads tid nu. Nu är det inte bara morgnar han får sina utbrott utan även på dagen när man minst anar det. Jag har även en flicka på 1 år som är inne i en period då hon kräver extra uppmärksamhet och det gör det inte enklare när dessa utbrott uppstår. Jag blir helt frustrerad och vet inte hur jag ska göra.
Jag blir helt frustrerad och får som du skrika och hota men inget hjälper.
Tänk vad lätt det hade varit om de små kom med on/off knapp!
Kram Madeleine
1 år, 3 månader sedan
Madeleine
Tur att vi älskar våra barn innan trotsåldern
1 år, 3 månader sedan
Ett Hörn Av EDEN
Hejsan Jenny (skriver här inne så andra osså kan läsa)!!
Åh, jag gjorde exakt så igår. Stod och höll emot dörren så han inte skulle komma ut o vandalisera. Men han sparkade så hårt att jag trodde han skulle bryta tårna. Jag tror jag provade med allt men det tar nog den här halvtimmen-45 minuterna innan man kan resonera med honom.
Lika bra att ignorera honom den tiden kanske, som anna-panna säger, om man ändå inte kan göra någon skillnad. Men det är gudasvårt! Jag satte mig vid datorn igår när han skrek som värst och försökte hamna i andra tankar. Han ställde sig 10 cm ifrån mitt ansikte och gol upprepande ”stanna på dagis”, ”stanna på dagis”. Jag kunde hålla mig för skratt/rasieriutrbott i ca 10 minuter sedan gick det inte mer.
Trösttiden, som också anna-panna nämner, är säker viktig. Och att prata om vad som hänt. Igår sjönk jag ner på en 2-årings nivå och tjurade i flera timmar efter. Jag tröstade inte honom utan klandrade honom. Jättefel av mig men jag var så sinnessjukt trött och less på allt att jag inte ville/orkade agera på något bättre sätt. Fick dåligt samvete o har det än idag. Men Aston är lika glad och behandlar mig som det aldrig hänt. Jag tror inte barnen börjar ogilla en bara för man också blivit arg. Dom lär sig kanske att alla kan bli arga och ledsna….
Men att arbeta på tålamodet och hålla sig till en metod, vilken det än är, vid dessa trotsutbrott är nog det bästa man kan göra. Man är ju bara människa och helt ny på det här.
Tack för alla kommentarer!!!! Jag har lärt mig mycket och känner mig mkt bättre tillmods.
Kramar/EDEN
1 år, 3 månader sedan
Anna-Panna
Hej igen
Nä precis – det behöver oxå SE och FÖRSTÅ att man faktiskt blev ledsen, att man inte drar ett streck över det på nolltid. Det kan faktiskt bita på dem att de märker det. SÅ jag förstår dig till fullo. JAg har oxå betett mig sådär! Gumman, lider med dig. Men tyvärr är detta ngt man måste genomlida. Tänk att någon man älskar så innerligt kan göra en så jädra förbannad, eller hur! Du kommer le åt detta när du om nåt/några år läser tillbaka i bloggen
Kram på dig
1 år, 3 månader sedan
jenny ~ mammanochkidzenpunktse
De felsta har nog det så här någon ¨gång i ens barns liv. Se det som en prövning. JAg har blivit mycket starkare att ta konflikter med min äldsta. Hon o jag är så sjukt lika till sättet o det är nog därför jag blir så arg. Min mista har kjonstigt nog aldrig haft något sådant utbrott o hon är fyra… KAnske är Aston lik dig o vet vilka knappar han ska trycka på för att göra dig tokig?
Som jag har sagt innan det går över förr eller senare….
Puss!
Pst! Vilket dagis går han på? Tall eller Emilia? Här är en till från lilla hålan nämligen;)